tisdag 4 juli 2017

Jag är i Skottland!

Då var jag i Inverness, Skottland. Har bilat utmed Loch Ness och ska vara här 3-12 Juli. Så jag har vart här i två dagar nu.


iPad-bild som jag tog på en närliggande slottsruin. Vattnet på bilden är Loch Ness. Bilder från min systemkamera kommer senare.

/Oraklet

fredag 26 maj 2017

Mina sinnen ljuger inte - del 7: Är detta kärlek?

Kanske var hon kär. Det kändes minsann så. Miranda tänkte tillbaka på den dagen i skogen. Hur de klädde av sig och älskade i det mjuka gräset. Hon mindes Samanthas mjuka läppar. Tänk så fort allt hade gått egentligen. Hon kände av någon anledning också dåligt samvete. Tänk om Samantha inte ville göra det? Hon hade verkat osäker i början. Men sen släppte det. Miranda visste att hon egentligen inte behövde ha dåligt samvete. Allt var ömsesidigt, det visste hon. Ändå kändes huvudet som kaos.

"Hej Miranda"
Miranda vände sig om. Där stod Damien.
"Du är ju röd i ansiktet, vad fan är det för fel på dig?!" fortsätter han.
"Äh håll käft"
"Titta där kommer Sam!", vrålar Damien i Mirandas öra. "Marre där kommer Sam!"
"Varför är du så glad över att se Sam?" undrar Miranda förvånat. Damien och Samantha brukar ju alltid bråka med varandra, de kommer ju inte överens för fem öre.
"Så att jag kan spöa skiten ur henne förstårs!" säger Damien som om det vore det mest självklara svar i världen.
"Det låter du bli med"
Damien tittar förvånat på Miranda.
"Du rör henne inte" svarar Miranda på Damiens tystnad. "Då blir det jag som klappar till dig".
Det kändes konstigt att säga de orden, förut hade det varit Miranda som känt som Damien. Nu känner hon något helt annat.

- - -

Skrivpuff 26/5-17: Välj 5 ord på bokstaven K och skriv en text som innehåller minst 2 av dem.

Kär, Konstigt, Klappar, Kaos, Kändes.

- - -


Och här kommer en random inspelning där jag spelar orgel. Vad den har med texten att göra vet jag inte.


/Oraklet

söndag 21 maj 2017

Förfära och begära

Förfära
Begära
Vad du blir förfärad
När något begärs

Vad kan man begära
Utan att förfära
Vad kan man ens lära
Den där
Som bara svär

Begära
Förfära
Sinnena försvinner
Utom det förfärliga

Den som förfärad blir
Kanske en rent förfärlig satir

Den som bara svär
Fortsätter att vara den denne är
Nu, här och där

Är det verkligen så förfärligt
Svara mig nu ärligt
Nej, detta blev för besvärligt.

- - -

Skrivpuff 21/5-17: "Begära"

Lite halv-rim blev det idag...

- - -

/Oraklet

torsdag 18 maj 2017

Den nervöse pianisten

Luften kändes svår att andas. Torr på något vis. Han var nervös. Alldeles för nervös. Han var alltid nervös. Så onödigt. Denna audition kunde vara avgörande.

Musiken var det som höll livet uppe, han visste det. Men ingen har glädje av musik som endast spelas i ens eget vardagsrum, med några få undantag. Han ville göra något vettigt av det han kunde. Kanske. Visst spelade han sin musik för sin egen skull, men ändå. Livet kändes för det mesta tungt.

Och så stod han där. Kallsvettig och stel. Fingrarna rörde sig över klaviaturen. Darrningarna satte igång, han kände hur hans tics var på väg att bryta ut. Men det lät okej. Faktiskt helt okej. Mer än okej. Det var godkänt, oavsett hur resultatet blir. Stolt, men med hela kroppen i spänning.

Går ut från lokalen. Vänder sig en sista gång mot den publik han aldrig vågade se i ögonen. Han struntade medvetet i att ta på sig glasögonen idag. För att slippa se publiken. Det skulle göra honom nervös. Men han kunde se bra på nära håll, så avsaknaden av glasögon hindrade honom inte från att spela.

Vägen kändes lång hem. Dagen kändes lång. Veckorna blev till månader. Men till slut så. Till slut... Brevet låg där. Det hade kommit infarande genom brevinkastet. Han öppnade.



- - -

Skrivpuff 18/5-17:"Torr".

/Oraklet

söndag 14 maj 2017

Två målningar till missionskyrkan

Nu finns två av mina målningar i caféet i Trollhättans missionskyrka. Jag fick i uppdrag att dekorera ett fönster. Det är alltså fönstret med månen och havet (nattlandskap) och med bergen i skymning som är mitt.





/Oraklet

torsdag 11 maj 2017

Melodikryss och en liten uppdatering

Idag spelade jag piano på ett melodikryss på Humlegården i Trollhättan. Det var roligt! Längesen jag spelade ute nu så lite nervöst och aningen otränad men jag är ändå nöjd :)

För övrigt jobbar jag på ett konstprojekt för missionskyrkan i Trollhättan. Men tänkte inte spoila exakt vad detta innebär nu utan det får visa sig när det är klart...

Har även börjat jobba inom konst och jag jobbar nu tisdagar och torsdagar. Så livet går framåt för mig. Jag känner även att jag börjar kunna hantera min autism-diagnos allt bättre. Har inte skrivit så mycket om min funktionsnedsättning det senaste, men det beror mycket på att jag nu börjar kunna leva med den bättre.

Ja detta var en liten life update.

/Oraklet

fredag 21 april 2017

The inner feeling

The inner feeling
In which they are hidden
There’s no power of healing
The things that are forbidden

A little, tiny, very small
Peeking through the wall
Short, not very tall
The most whimsical of us all

Power we cannot see
The ghastly things are up for a walk
The prisoners are we
Suddenly we’re not able to talk

A dried fiend,
A false end,
At least it can make us understand

All the faces we won’t see
All the places in which we cannot be
For all, we can’t make ourselves free

- - -


- - -

/Oraklet