I fullmånens sken,
dansar min själ,
som inte finns där jag vill ha den.
Den dansar, med de allra vackraste
rörelser, och jag ser på medan den
uppslukas av skenet från den
runda gestalt ovanifrån.
Jag tittar intresserat på när den
sakta faller tillbaka till min kropp,
och omsluter mig med en pirrig
känsla i bröstet.
Nu finns den där jag vill ha den,
tänker jag och somnar in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar