torsdag 31 december 2015

onsdag 30 december 2015

Den vänliga zombie'n!

Mitt första försök att teckna en zombie...

måndag 28 december 2015

Två riktigt gamla teckningar

Hittade dessa två gamla skisser jag gjort. Skulle gissa på att jag gjorde dessa mellan 2008-2010. Har inte förändrats ett dugg i mitt sätt att teckna hahaha ;)



/Oraklet

söndag 13 december 2015

Gay pizza

Gick just förbi ett gäng ungdomar som stod utanför mitt närmaste kebabställe. Och jag råkar höra denna konversation:
"Visst ser han ut som en bög i den där!" *tjej pekar på kille angående ett klädesplagg*
"Nääää..." svarar resten av klungan i en sån där lite 'men vad menar du?'-ton.

Och där gick jag förbi och tänkte:
"Javisst, här går jag och ser sååå gay ut med min nyhämtade pizza och mina team sportia-mjukisbyxor..."

Slutsumman: hur kan något se bögigt eller gay ut? Enligt min erfarenhet är de där lite stereotypa bögarna sjukt bra på kläder och gör således ett sofistikerat och snyggt intryck. Är inte det positivt och något att eftersträva liksom...?

Jag är kass på mode. Jag borde va en bög.

Trixie & Truls Nr 15

Egentligen är detta är rätt internt familjeskämt kanske (som det finns risk att ingen annan fattar...) men det roliga är att man frågar om man får ta godis innan maten varpå den andre hänvisar till att det ju finns massor av godis (så det är väl klart du kan ta!) när det egentligen handlade om hur passande det är att äta godis innan maten...

söndag 6 december 2015

Bara för att jag har hybris...

Några av mina publiceringar genom åren.

fredag 4 december 2015

Citat

"Jag har aldrig förstått grejen med att teckna så realistiskt som möjligt. Vill man ha en bild som ser ut som ett fotografi kan man ju lika gärna ta ett riktigt fotografi av objektet? Det är just av den anledningen jag bara tecknar serier."

"Maybe I shouldn't call myself a musician. Saying I like to do experiments with alots of different sounds is a bit closer to the truth."

Ibland undrar jag om det jag säger egentligen är smart eller korkat...

söndag 29 november 2015

Staffli & akrylfärger!

Igår hade jag och farsan födelsedagsfest tillsammans eftersom vi båda fyller år i November. Då fick jag ett staffli och akrylfärger samt två canvasdukar och en färgpalett av min fader i present! Blev jätteglad för det va längesen jag målade med riktigt konstnärsmaterial! Fick även choklad och en julblomma (får se om den ens överlever fram till jul...).

För några veckor sen fick jag ju även en gammaldags cittra (det är en typ av harpa-liknande musikinstrument) av mamma och hennes familj i tidig födelsedagspresent och av syrran fick jag ju "Stora boken om Nemi". Syrran var för övrigt den enda som faktiskt gav mig min födelsedagspresent på själva födelsedagen i år dvs 24 november :)

Av mig och syrran fick min farsa en bok där de samlat felskrivna skyltar (humor-bok), en minst sagt udda tavla att hänga på väggen samt älgskitar! Fast älgskitarna va kaneldoppade mandlar...

En över lag lyckad födelsedag i år med andra ord! Vad är bättre än Nemi, konstnärsprylar, antika musikinstrument och älgskitar liksom?!

Mina födelsedagspresenter ovan.

Farsans födelsedagspresenter :)

lördag 28 november 2015

Det bästa med att vara icke-binär

Det bästa med att vara transperson/queer?

Att jag kombinerar det bästa från två världar.

Det finns inga regler för hur män och kvinnor ska bete sig men trots det känner cis-folk (dvs alla stereotypa människor) att de måste hålla sig inom sin egen kategori. Tråkigt för dem.

Vem bryr sig om jag vill klä mig i både gubbhatt och korsett exempelvis...?

fredag 27 november 2015

Min tanke-bok

Jag har en tanke-bok. En bok med tankar. Det är en bok där jag skriver ner sånt jag tänker på. Det är ingen dagbok för den är inte på något sätt hemlig. Det är mer en filosofibok med små teorier om sånt jag tänker på. Vissa teorier är rätt logiska och enligt mig rätt bra, medans andra mest liknar röriga skisser på tanke-kartor.

Jag tror jag ska börja publicera utdrag ur denna bok. Mest för att denna sida är mitt personliga bollplank.

torsdag 26 november 2015

En text om hat och förakt

Det är en känsla jag burit inom mig ganska länge nu faktiskt. Jag vet inte exakt vart den kommer ifrån. Men jag känner ett väldigt starkt hat, men framför allt ett väldigt starkt förakt mot människor och mänskligheten. Särskilt mot killar och män. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av känslan och konkret beskriva varför det är som det är.

När jag bemöter folk är jag alltid trevlig. Oavsett vad de har för kön eller livshistoria. Jag behandlar alla likadant. Men inombords kan jag otroligt ofta bara känna hat och förakt mot män. En del tror att detta beror på att jag blivit så illa behandlad av män, men jag tror inte det bara beror på det. Jag har blivit illa behandlad av kvinnor med, om än inte på samma sätt. Jag har också alltid vart den som dömer efter individen. Är du schysst mot mig är jag schysst mot dig, oavsett vad du har för kön. Därför behandlar jag alla människor lika. Trots det känner jag ett starkt ogillande mot killar. Och det har växt fram mer det senaste året.

Det har ingenting med sexualitet att göra. Att bara för att jag inte attraheras av en kuk så har jag bestämt mig för att hata alla kukbärare. Många tycks tro att det är så. Men så är det inte. För jag attraheras inte av exakt alla kvinnor heller. Ultrafeminina tjejer är t.ex för mig helt ointressanta. Men jag känner inte förakt mot dem. Fast kanske lite. Kanske känner jag helt enkelt förakt mot normer? Dvs maskulina killar och feminina tjejer? För feminina killar skulle jag nog inte förakta lika mycket. 

Det är rätt jobbigt att ha så mycket hat inom sig, särskilt när det bara dykt upp bara sådär och jag inte vet vad jag ska göra med det. Men det är faktiskt inte bara killar jag "stör mig" på. En annan slags hatkänsla som börjar växa fram är mitt starka ogillande för religion. Jag vill inte ogilla det egentligen, men kan inte låta bli att göra det. Religion skapar mest krig och hat. Så jag hatar deras hat med andra ord. Och jag ogillar att bli tvångsmatad med information om religion. Jag blir irriterad av att tvingas höra och se religiösa saker, bara för att religiösa människor vill värva anhängare. Detta är en känsla som växer och växer. Jag blir lätt irriterad över det ju mer tiden har gått. Men jag tror män är en del även i mitt starka ogillande av religion: de flesta religioner är ur oerhört patriarikala synvinklar. Allt fokus är på män, män, kungar, män, föda söner, och en massa män. Det är också ur deras synvinkel allt utgås från.

Så där riktas även religionsproblematiken på män. Jag stör mig, nästan ofrivilligt, på män. Jag har blivit trött på dem helt enkelt. Men jag är också trött på de kvinnor som är för dumma för att fatta när de blir överkörda av män och försvarar dessa. 

Igår hade jag och syrran en diskussion om hur världen sett ut om kvinnor hade regerat. Visst, det hade fortfarande funnits svält, tortyrmetoder, katastrofer och så vidare, men våldet hade nog varit mindre.

Ofta på kvällen så funderar jag på hur världen skulle se ut utan män och killar. Jag menar två kvinnor kan ju numera skaffa barn med varandra utan män inblandade. Så varför är kvinnors status fortfarande så låg i världen? Varför regerar egentligen män? Den biologiska aspekten hade kunna leda till att kvinnorna tog över världen. Men det är väl därför kvinnor inte gör det. För att det inte är män.

Män har ju genom hela historien härskat över världen. I historien berättas bara om män. Män som härskat, män som uppfunnit saker och fått pris, män som bestämt över andra. För varje kvinna som presterat högt genom historien finns det tjugo män på det. Jag föraktar det faktum att det inte alls handlar om intellektuell begåvning utan om att kvinnor varit för begränsade för att kunna få en chans.

Och när de får en chans - och knappt det ens då världen ändå ser ut som den gör - då är de ett par jävla feminister.

Tro mig, jag vill inte vara såhär hatisk. Men jag är det.
Tro mig, jag vill tycka att alla är lika mycket värda. Samtidigt vet jag att det är bullshit.
Tro mig, utåt sett behandlar jag alla människot likadant.
Tro mig, innuti känner jag för män så som rasister och homofober känner för en gay-blatte som mig.

Jag vet inte om jag någonsin kommer bli av med de här känslorna. Jag hoppas det, för de tär på mig. Samtidigt är känslorna verkligen inte hämtade ur tomma luften.

Det är väl egentligen det som är det värsta av allt.

/Oraklet

Uppdatering: Detta är givetvis inte något som är på individnivå, utan är rent allmänt. De killkompisar jag har och de män som ingår i min familj älskar jag ju givetvis precis lika mycket som mina kvinnliga och icke-binära familjemedlemmar/kompisar.

Födelsedagen + ny tatuering!

Nu har jag tatuerat mig för tredje gången! Gjorde den igår...

Min födelsedag firade jag med familjen och idag fick jag födelsedagsmiddag av min kontaktperson. Och en korg med choklad, ett kort och en orkidé! :)

Fick förresten "Stora boken om Nemi" av syrran. Yay, jag som är typ världens största Nemi-fan blev jätteglad :)

Sen skrev jag ju för ett litet tag sen att jag fick en gammaldags cittra (det e ett rätt ovanligt musikinstrument) av min mamma + familj i tidig födelsedagspresent. Nu på lördag ska jag och min pappa ha en gemensam födelsedagsfest också, så då blir det mer "ordentligt" firat ;)

Min nyaste tatuering. Gjorde den igår, så den har inte läkt än.

Två av mina tatueringar. Den tredje sitter på benet (vristen/vaden) och föreställer en tiger.

Korg med blommor och choklad från min kontaktperson som jag fick idag :)

Stora Nemi-bibeln på 666 sidor ;)

onsdag 25 november 2015

Planeten Norphor

Vad finns där inne?
Hon mindes hur det hade gått föregående gång som hon hade varit nyfiken, den gången hade hon och hennes bror lyckats släppa lös något ohyggligt på slottet. Men nu var ju den tiden förbi. Den tiden man fick kämpa för allt. Hon styrde Avoránic och var tillfreds med det.

Men vad finns där inne?

Hon öppnade dörren och fann att det bara var ytterligare ett rum i slottet hon inte upptäckt ännu. Samma som de 499 andra rummen. Det var vad hon hade trott i alla fall.

"Åh, där är du ju! Jag har letat efter dig!"
Castor gav mest ett jäktat flåsande ifrån sig, medan hans syster Cassidy vände sig om.
"Oj, förlåt ärade broder, jag glömde visst bort dig..."
"Väldigt taskigt av dig!"

En lång stund stod de bara och tittade in i rummet.
"Längtar du hem någon gång? Jag får den känslan ibland..."
Castor tittade på sin syster som fick något dimmigt i blicken. Hon ruskade på huvudet.
"Nej då absolut inte" svarade Cassidy lite väl snabbt.
De visste båda att hon ljög.
"Eller... Ibland undrar jag vad som skulle hända om vi aldrig kommit hit. Visst, det må vara ett högteknologiskt och klanderfritt ställe här, men... Vissa saker som finns på Jorden finns ju inte här på Norphor. Det jag saknar mest är nog att Jordens månljus är mycket starkare än Norphor's. Och att det är silverfärgat istället för ljusrött. Jag saknar också Jordens frukter. Särskilt apelsinerna..."

Medan Cassidy drömmande beskrev vad hon saknade med Jorden så var hennes bror redan borta. Hon märkte knappt att han givit sig av, utan först när Noria kom fram till henne och gav henne en kram. Det blåa håret hamnade över hela Cassidy och de mandelformade gula ögonen som Noria hade tittade ödmjukt på henne.

"Det låter som ett fantastiskt ställe. Jorden. Jag hade velat se det med mina egna ögon. Menar du verkligen att månens ljus är silver istället för rött som det är här?"

Noria hade fått Cassidy att få mindre hemlängtan. Det hjälpte att prata om Jorden. De satt båda och åt på varsin Madina ­ en frukt som bara växte i landet Avoránic, Cassidy's kungarike ­ och pratade om Cassidys gamla jordeliv. Madinan var god och påmindre om en syrligare version av jordgubbar, tyckte Cassidy. Noria kunde givetvis inte relatera till den jämförelsen.

Om ett självskadebeteende (memoar nr. 7)

Jag tror att jag hade läst om fenomenet på ett internet-forum. Och jag var inte ens 12 år fyllda, så jag ska kanske inte döma mig själv. Men jag hade i alla fall läst att om man hade mycket inre smärta så gick det att döva den om man tillfogade sig fysisk smärta istället. För då kunde man ju koncentrera sig på det istället.

Hade jag varit vuxen och läst detta, hade jag tyckt att det lät väldigt konstigt. För både psykisk och fysisk smärta är svårt att hantera om det går över styr. Dessutom kan ju ingen psykisk smärta magiskt försvinna bara för att man skapar ännu mer smärta.

Men. Nu var jag ett barn. Jag tyckte det lät idealiskt. Och jag provade. Jag tog en liten kniv jag hittade i köket. Den var inte särskilt vass egentligen. Jag låste in mig på toaletten och "skrapade" snarare i huden. Tyckte det kändes rätt oskyldigt och inte så farligt just då. Men det var ju bara en början.

Dagen efteråt i skolan så hade jag hamnat kvar efter en lektion med min lärare på grund av att jag egentligen ville prata om en av mobbarna i skolan som ofta hotade mig. Läraren försäkrade mig om att det säkerligen bara var tomma hot, oavsett hur mycket jag bekräftade att det inte var det. På något sätt verkade hon känna på sig att något var fel med min arm. Kanske för att jag alltid gick i långärmat. Hon bad om att få se mina handleder, vilket jag först vägrade. Men hon fick se dem. Och BUP kopplades in. Jag minns dock att jag försökte manipulera dem genom att låtsas att jag slutat skada mig själv.

Ju mer tiden gick, ju mer började jag överdriva detta självskadebeteende. Något år efter att jag testat att skada mig för första gången provade jag att höja nivån en aning. Jag testade med rakblad. Det var då jag fick full effekt. Jag kände endorfinerna och jag fick ett rus som dels skrämde mig, och dels tillfredsställde mig. Jag hade läst på forumet att detta var att eftersträva. Men för att få den här effekten - som jag blev allt mer beroende av - var jag tvungen att skära djupare och djupare. Min kropp började bli för tolerant.

Och den där gången var jag tvungen att berätta. Det hade blivit ett överdrivet stort sår och jag fick inte stopp på blödningen. Jag kände mig - varför vet jag inte - ändå rätt stolt över mig själv. Det hade jag gjort sedan första början. Jag blev tillfredsställd av att se mig själv skadad, hur sjukt det än må låta. Kanske var det ett inlärt beteende eftersom jag aldrig fått intrycket att min kropp var viktig och fin. Ju djupare det blev, ju nöjdare blev jag med mig själv. Jag kunde aldrig riktigt förklara varför jag kände det så. Men nu fick jag panik. Såret skrämde mig. Det var för stort.

Jag hade fått permission från ungdomshemmet jag bodde på och var för närvarande hemma hos min pappa. Jag blev till slut tvungen att berätta för honom vad som hänt. Jag minns inte exakt i vilken ordning allting kom sen, men jag tror han ringde det psykiatriska akut-treamet som tog mig till sjukhuset efter att de konstaterat att såret behövde sys. Läkaren, som var en AT-läkare och hyfsat oerfaren, verkade väldigt irriterad. Han antydde att jag hade mindre rätt till vård för att jag tillfogat mig skadorna själv. Jag svarade att det inte var mitt beslut att komma dit och att han mer än gärna fick skicka hem mig igen om han ville. Läkaren ville dock hellre skicka mig till slutenvården "som konsekvens av mitt beteende". Jo visst, känner du ett behov av att straffa den som redan mår dåligt - det lät onekligen som ett straff när man uttalar det så - så visst. Jag kan inte hindra det. Då fick jag svaret att om han skulle velat straffa mig skulle han a sytt mig utan bedövning.

"Och bidra till mitt självskadebeteende? Varsågod. Kan jag skära mig genom halva armen kan jag nog bli sydd utan bedövning också", svarade jag.
Jag blev sen körd till ungdomsboendet där även min pappa stannade med mig över natten. Det hade redan hunnit bli långt över midnatt.

söndag 22 november 2015

Sleepy sunday

Visste ni att mitt första instrument faktiskt var trumpet?

Nej det kunde ni givetvis inte veta för det hade jag ju nästan glömt själv. Min mamma gav mig en hög med gamla bilder och ja då fick jag syn på den här...

lördag 21 november 2015

Pansar


Strypgrepp och tvång 
slag och straff 
hela livet lång. 

Svek, hämnd sådant jag är van 
Jag ber dig att inte bry dig om att klaga 
Sådant är ju bara för de svaga. 

Jag svär att jag genom misären dansar 
ingenting kan du göra nu 
för jag har skapat mitt alldeles eget pansar.

(C) Tyler.

Nattsvammel

The firefly tells me to be aware.
As soon as she's gone, I'm aware enough to realize the firefly was just my conscience.

tisdag 17 november 2015

Känner mig så episk! Eller inte...

Nu inser jag hur illa därann världen är. Inte nog med att vi har krig, svält och miljöförstöring, folk kan inte förstå de mest simpla av saker ens ;)

Tragikomik på hög nivå denna afton!

Bildserier igen

Ja eftersom jag skaffat en ritplatta nu igen, så ja varför inte börja med bildserierna igen?

Har för tillfället inte listat ut hur man kopplar ritplattan till illustrationsprogrammet jag brukar använda, så det är därför detta är tecknat i basic paint...

Nope, dessa är definitivt inga mästerverk. Jag råkar bara gilla att kladda... Det är sånt jag gör såhär mitt i natten...

Klicka på bilderna för att förstora...




Ja, jag gillar att teckna bröst. Deal with it...

/Oraklet

fredag 13 november 2015

Fredag den 13e firas med udda frågor & svar!

Idag är det fredag den 13e och det ska vi fira genom att jag ska besvara 5 awkward frågor om mig själv...

1. Vad är det pinsammaste du vart med om? 
När jag satte i halsen i matsalen i femte klass... Och spydde. Framför hela matsalen...

2. Vad är det pinsammaste du har bevittnat?
Well... När jag och ett av mina ex gjorde slut och hen behövde ha med sin styvfar för att försvara hen, när vårat "final breakup" skulle ske och därefter typ sprang dem från min lägenhet. Det var ju lite småpinsamt för mitt ex tror jag. Eller det är i alla fall det pinsammaste jag har sett, särskilt då mitt ex var över 30 men inte kunde prata för sig själv ;)

3. Vilket av alla dina minnen "borde" ha varit pinsamt just då, men som du inte upplevde som pinsamt?
När jag och tre vänner hoppade i en hoppborg och en tant kom fram och påstod att vi var för stora för att hoppa i en hoppborg, och vi utbrast att "detta är minsann åldersdiskriminering!"
Well, vi var 15 bast så tanten hade nog rätt...

4. Nämn en pinsam egenskap du har!
Jag har dåligt minne och upprepar ibland vad jag säger... Tro mig ibland blir detta rätt pinsamt!

5. Gör du ofta bort dig?
Ja, men oftast struntar jag i det. Eller glömmer bort det. Jag har som sagt dåligt minne ;)


Rainbow

"Every time I see a rainbow it reminds me to be proud"

torsdag 12 november 2015

Varför jag är en stereotypisk nörd

Jag har tänkt på en sak. Förutom HBTQ-stereotypen så finns det en annan stereotyp i samhället som jag faktiskt passar in i, nämligen den typiska nörden. Kolla bara här....

- Jag intresserar mig för sånt som alltid har klassats som rätt nördigt: att läsa, att programmera (matte!), att lära mig allt om random saker jag bara fastnar för.
- Jag gillar vetenskap och vetenskapliga teorier.
- Jag var lite av en plugghäst i skolan. I alla fall i de ämnen jag tyckte var intressanta. Det var bl.a språk, naturämnen, musik/estetik och SO-ämnen.
- Den dagen jag upptäckte mitt gehör hade jag kunnat välja vilket instrument som helst, men jag valde piano. Och elbas och gitarr också då, men det är snarare mina "på sidan av-intrument". Jag valde ett digitalpiano med "classical grand piano" touch när jag köpte mitt eget instrument... Piano har - i alla fall i min skola när jag var liten - klassats som något ganska töntigt.
- När jag upptäckte att det var roligt att skriva låtar, så blev det gång på gång klassiska stycken som kom fram från mina virrvarr av noter. Trots att jag själv lyssnar mest på rock.
- Jag använder hatt och klär mig i vanliga långärmade skjortor som kofta/tröja ovanpå enfärgade tröjor. Jag har ibland även svarta fyrkantiga glasögon. Jag är som tagen ur en high school film där jag porträtterar någon 16-årig geek guy som genom hela filmen betraktas som en töntig outsider
- Jag snöar in mig på massa olika områden. Och läser som en tok tills jag kan onödigt mycket om just det ämnet.
- Folk ser mig ibland som besserwisser även om jag verkligen försöker att inte vara sådan.
- Jag vet hur man argumenterar utan att ta till skällsord. Folk påstår att bara nördar pratar "propert"
- Nästan alla jag möter anser att jag är "egen". Såna kommentarer brukar vara stereotypiskt för någon med lite nördig personlighet.
- Det faktum att jag vet om min nördighet säger väl egentligen allt. De flesta nördar vet att de är betraktade som nördar.

Menar verkligen inget dåligt med detta inlägg. Jag står för det jag skrivit ovan. Jag rår inte för att jag gillar rutiga skjortor, klassiska hattar, siffror och ljudet av en flygel. Det är sådan jag är. Och nu när jag läser igenom detta inlägg, så börjar jag tänka att nördighet kanske rentav är något positivt? Jag menar det jag nyss beskrev är ju helt underbara saker... *drömmer mig bort*


/Oraklet

onsdag 11 november 2015

I am just another Furtado...

Har införskaffat en ny ritplatta eftersom min förra gick sönder för ca 3,5 år sen när jag flyttade till min lägenhet. Det känns så ovant att måla digitalt igen och jag känner mig extremt ringrostig.

Vill börja med att säga att memoarerna drar ut på tiden och likaså allt annat jag sysslar med.

Förresten, en kompis till mig frågade mig varför jag heter "AnotherFurtado" på vissa sociala nätverk... Jo så här är det: det är lite ironiskt att heta 'another' när Furtado är ett väldigt ovanligt efternamn i Sverige... Så ja det är ren ironi. Jag är en av få Furtado i detta land. Men samtidigt är det ett väldigt vanligt efternamn i Portugal (där en del av min släkt har rötter ifrån) så det gör mig till "just another Furtado"... Ironi och verklighet på samma gång alltså...

Jag är så otroligt vettig. Eller inte.

Min ritplatta nedan. En Wacom Intuos medium touch.

tisdag 10 november 2015

Tisdagsmys

Nu har jag precis beställt mat från den lokala sushi-baren (deras sushi är awesome!) och nu blir det att krypa ner i sängen och titta på Modern Family. Har upp till 5e säsongen hemma. Mina favoritkaraktärer är tveklöst Cam och Gloria för de är heeeelt min typ av människor om de funnits på riktigt...

Jaja jag brukar aldrig fota mat för det e tråkigt men idag är jag lite tråkig för det är allt jag har att komma med nu.

tisdag 3 november 2015

"Varför gör du det så komplicerat?"

"Varför måste du göra det så komplicerat? I mina ögon är du tjej."

På senaste tiden har jag fått denna kommentaren alltför många gånger och jag vill nu svara de här trögtänkta personerna offentligt.

1. Du avgör inte min könsidentitet.

2. Man väljer inte att vara könsneutral. Man väljer det lika lite som man väljer att vara född som man eller kvinna.

3. När jag registrerade mig på en dejting-sida så valde jag först att registrera mig som "man". Resultatet blev att alla bögar skrev. Efter ett tag ändrade jag kön till "kvinna" och då började alla hetero-killar skriva. Jag hade haft exakt samma profilbild hela tiden (dvs jag hade samma bild både som man och kvinna). Så folk dömde bokstavligt talat efter vad de trodde att jag hade innanför brallorna.

4. Jag komplicerar inte saker bara för att jag definierar mig som könlös. Blir det för mycket för dig är det ditt problem, inte mitt.

/Oraklet

måndag 2 november 2015

Från halloween 2015

Detta kommer lite sent, men här kommer bild på hur jag såg ut på Halloween...


/Oraklet

måndag 26 oktober 2015

Oundvikligt


Ser ut genom fönstret 
förändringen 
det är oundvikligt 

Höstlöven faller ner 
i mitt inre 
och där utanför 

Oundvikligt 
vill inte ens tänka på det 
saker jag måste göra 

För att det oundvikliga 
faktiskt ska gå 
att undvika

(C) Tyler.


- - -
Har publicerat utdrag ur memoarerna + en idé till en sci-fi-berättelse som heter "Planeten Norphor" där.

/Oraklet

fredag 23 oktober 2015

Fler Halloween-grejer införskaffade + introducering till nya kategorier på bloggen

Alltså, det är något visst med Halloween. Och jag vet inte varför, men enda sedan jag var liten har jag fascinerats av skräck, fantasy och legender om vampyrer, demoner och så vidare. Det är ett intresse som jag tror att jag inte visat så mycket av i bloggen, och jag tror att jag ska börja skriva mer om detta. Dels för att jag tror att jag är långt ifrån ensam att uppskatta sånt, dels för att det finns extremt få bloggar som skriver om sådana ämnen, och dels för att denna blogg är MIN. Den ska representera mig. Allt jag finner intresse i.

Jag finner intresse i musik, fotografering, serieteckning, (vänster)politik, HBTQ, skrivande, filosofi, konst.... Och det ser man rätt tydligt här i bloggen. Det är detta jag brukar skriva om.

Men vad många kanske inte vet är att jag även har ett stort intresse för saker som fantasy/skräck (film, tv-spel, böcker, annan litteratur, rollspel, figurer/rekvisita inom fantasy, inredning, inom konst, inom ALLT), Goth-kulturen, Japansk kultur och Anime/manga, samt det övernaturliga (ja, jag besöker gärna spökplatser...).

Kanske har man fått lite hintar om det när jag t.ex hade mitt fotoprojekt "skräckfoto" eller när jag långt bak i arkivet visade upp diverse samlarfigurer från anime-serier jag kollade på. Men det har knappast fått ett stort utrymme.

Så, nu får vi väl se om jag börjar skriva mer om detta också. För ja, bloggen kommer fortsätta handla om konst, filosofi, musik, psykiatri, politik, HBTQ, fotografering och allt annat som den handlat om tidigare, jag tänker bara lägga till några kategorier.

Återigen tillbaka till Halloween. Det är samma sak varje år: jag blir manisk och köper mängder av coola prylar och är helextas, men tyvärr är resten av Sverige inte som jag (ja, jag önskar att jag bodde i USA. I alla fall under Halloween-helgen..) och därmed firar jag med några få vänner varje år, om ens det. Men, som jag skrev i förra inlägget så handlar denna helg om mig och mitt välbefinnande. Det är därför jag unnar mig att köpa massor av skräck-rekvisita... För Halloween är den enda "högtid" jag faktiskt genuint tycker om! Jul, midsommar, påsk... Äh det är inget för mig och jag firar mest för mina anhörigas skull. Men Halloween är som gjord för mig. Det är en helg jag faktiskt tycker om. Därför tänker jag vara extas och manisk och köpa coola trollkarls-hattar, oavsett om jag är den enda som kommer ta det på allvar. Jag önskar alla kunde vara lika extas på Halloween som de är på Jul. Pfft, fattar inte ens hypen med jul?

Anyways, här är lite av vad jag köpte idag:
#Ännu mer vampyrsmink/teater-make up + teater-blod (fejk-blod)
#Blodig mask
#Papptallrikar, muggar och servetter med halloween-tema
#Fejk-tatueringar med sår och stygn
#Latex (så jag kan göra fejkade köttsår och annat äckligt haha)
#Nån mysko grej med dödskallar att sätta ljus i
#En hatt (ser ut som en blandning mellan en trollkarls-hatt och en zombie hatt eller något sånt)
#Prydnad med en skum zombie
#Ljus
#Dödskalle med ljus som lyser (elektroniskt ljus)
#Shower gel som ser ut som en blodpåse (sån man får genom dropp på sjukhus). Vågar dock inte använda det... tyckte bara det såg lite äckligt och coolt ut. Kan skrämma de som ska gå på toa med den genom att ha den hängandes i mitt badrum...

Det roliga med mig är att vissa saker jag köpt på Halloween får stanna framme året om, i alla fall om det ser snyggt ut och man inte uppenbart kan se att det är Halloween-grejer förstårs. T.ex den där zombie-prydnaden i porslin som jag köpte idag, tillhör en serie med sådana figurer och två av dem har jag redan sen förra året och de har stått framme hela året, och står där året om. De står på bänken framför min TV. De liksom skrämmer slag på mina gäster som ställer sig och inspekterar mitt Ps4 som står precis bredvid dem...




Undrar om jag har tillräckligt med grejer inför Halloween nu? Detta är vad jag har införskaffat i år (allt som allt):


Ja, det kom med lite kläder och koppar och skräp med på bilden också... men tyvärr är jag inte den husliga typen.


Någon är visst väldigt exalterad redan... Och den där blodiga masken ingår egentligen inte i min kommande Halloween-utklädsel. Hatten ska jag däremot använda, den kommer vara pricken över i:et på min halloweenkostym! Den masken köpte jag mest för att den var lite tuff och äcklig...

Jag ska vara en korsning mellan Dracula (vampyr alltså) och en trollkarl! En trollpyr med andra ord! Känner mig lite som Professor Frankenstein. Jag har uppfunnit ett eget monster/väsen liksom...

Det enda som fattas i min förklädnad är en vit skjorta som jag ska bloda ner lite med fejk-blod (blir väl lite zombie-drag i outfiten också hehe). Och kanske en traditionell gammaldags väst eller något sånt. Tänkte leta efter gamla klassiska kläder på Myrorna nästa vecka.



Fast jag måste säga att jag ändå passar i hatt, även utan att jag klär ut mig... Kanske borde skaffa en hatt att ha till vardags?

/Oraklet

torsdag 22 oktober 2015

Stolt

Jag önskar alla kunde känna att de är stolta över att vara sig själva. Ingen ska vara tvingad att leva i en identitet de inte trivs med!

I en enda norm i alla fall?

Sann historia haha ;)

söndag 18 oktober 2015

Det handlar om förlegat tänk. Pinsamt... [krönika om samhälle och feminism]

Mina åsikter helt enkelt. Vad anser jag om feminism? Som homosexuell queerperson född i en kvinnokropp: vad har jag för åsikt om män (cis-män) egentligen?

Ja du först och främst: Ja, jag är feminist. Ordet feminism har ingenting med att hata män att göra. Ordet är ett annat ord för jämställdhet. Varför kallas det feminism då, och inte typ "jämställdism"? Well, språket är knappast neutralt annars. MÄNniska, talesMAN, MAN borde göra såhär. Samma på Engelska: huMAN, feMALE, Våra språk är inte neutrala, så varför gnälls det över att ordet för jämställdhet har ett feminint pronomen? Allt annat är ju så maskulint... Och det är väl där svaret ligger också. Allt är maskulint. Män är vana att de ska utgöra samhällets standard. Även i språket. Så bara för att ett ord är feminint, i detta fallet ordet feminism, betyder det inte att det enbart rör kvinnor. Feminism är synonym för jämställdhet - hör och häpna! - trots att inte en maskulin pronomen utformat ordet. Och jämställdhet rör ju alla, det är något könsneutralt. Svårt för många killar att acceptera att ett ord genom historien faktiskt inte är maskulint?

Så efter att ha talat om ordet: vad är mina egentliga åsikter? Jag ser mig ju som delvis man, så man kan ju undra varför jag skriver som jag gör. För det första: Bara för att jag är könsneutral och säkert mer maskulin än feminin, så kommer det aldrig påverka vad jag anser om jämställdhet. Hade jag känt mig helt som en man hade jag ändå varit feminist. För det sitter inte i kön eller könsidentiteten om man vill ha rättvisa.

För det andra, hade feminismen inte funnits hade kvinnor aldrig fått rösträtt, kommit ut på arbetsmarknaden och så vidare. Så varför reagerar folk som starkt på att man kallar sig feminist? Jo, för att vi trots några få framgångar fortfarande lever i patriarkat. Jag citerar Ellen Page "Bara genom att inte våga kalla sig feminist, och att det ses som ett dåligt ord, är bevis nog för att vi lever i ett patriarkat". Det får dåligt status eftersom samhället, som sagt, är van vid manlig standard.

För det tredje, är ordet manshat inte samma som att hata män. Jag hatar inte någon människa. Skulle jag hata män skulle jag ju således hata halva mig själv. Manshat betyder att man ogillar patriarkatet, inte män som individer. Jag känner många bra (cis-)män. Ojämställdheten kan man inte förneka bara för att det "finns fina killar". Det har inte ens med saken att göra.

Samma sak med uttrycket "feminismen går för långt". Hur kan jämställdhet gå för långt?
Eller som när folk påstår att tidningarna bara rapporterar om gruppvåldtäkter för att locka läsare, samt förnekar att sexuellt våld är ett utbrett problem. Tror det snarare handlar om bekvämlighet för dem som inte drabbas av ojämställdhet själv. Du kan inte relatera till problemet, alltså existerar det inte. Logiskt tänkande talar dock om att detta är absurt. Kan man då säga att syre inte existerar bara för att jag inte kan se det? Eller att folk inte kan bli mördade, bara för att jag aldrig bevittnat ett mord?

En annan sak jag tänkt på är varför många män är väldigt måna om att säga "alla män våldtar inte" och det "finns bra killar" när diskussionen om sexuella övergrepp mot kvinnor kommer upp. Är det någon som påstått att alla män är våldtäktsmän då? Hade så varit fallet hade varenda kvinna på hela jorden blivit våldtagen hela tiden. Och klart det finns bra killar, för det är en individfråga. Sådana kommentarer som "inte alla män..." är dock helt irrelevanta, för det ändrar ju inte det faktum att sexuella övergrepp händer överallt. Varför inte inse problemet och bekämpa det istället?

Och apropå övergrepp: tänk att man faktiskt fortsätter att indirekt skylla övergrepp på unga kvinnor. "Skydda dig med en säkerhets-app", "Tänk på när du går ut och hur du går klädd". Det är som att säga "Går du utanför dörren helt fri och inte har planerat hela din dag för alla våldtäktsmäns skull, så får du skylla dig själv om det händer något". Och de killar som har argumentet "Jamen alla måste ju skydda sig, det är samma som att jag skyddar mig för mördare". Newsflash: kvinnor behöver skydda sig för sånt som kan drabba dem när som helst och som inte nödvändigtvis ger rättsliga följder på grund av vårt lands lagar, samt för att bli mördade precis som killar. Män har i alla fall bara mördare, som dessutom har större chans att bli inburade, att oroa sig för. Kvinnor har båda delarna.

Men egentligen, hur stor chans är det att en människa blir mördad eller att en kvinna blir våldtagen? Det är större chans att en våldtäkt sker. Enligt studier har 1/6 kvinnor blivit utsatta för någon form av sexuellt övergrepp/sexuella trakasserier. Jag kan säga att jag är en av dem som blivit utsatt.

Jag är feminist för att jag vill ha det jämställt. Mellan kvinnor, män, hbtq-personer, alla etniciteter, religioner... Alla MÄNNISKOR ("män"niskor...)

"Varför känns det som om många feminister snackar skit om män bara då?"
Kanske är det så att du inte ser att det fortfarande finns mycket "skit" att snacka om?

Vardaglig sexism till exempel:

1. Hem från affären: "Jag bär den åt dig, lilla gumman"
Tack, men jag har egna händer. Och härskarattityd gör att jag snarare föraktar dig än att se dig som min hjälte...

2. När man har en diskussion: "Lilla vän, har du PMS?"
Och PMS ger mig superkrafter att komma med bättre argument än dig? Och återigen, förminskning av min person är att indirekt påstå att du är över mig i hierarkin. Det framkallar bara hat från mig.

3. I hemmet: "Jag har diskat allt nu, det känns som vi håller på att byta roller höhö"
Vilka roller? Kön är en social konstruktion sen långt tid tillbaka. Förr trodde man också att jorden var platt. Pinsamt hur den enkla könsrolls-teorin fortfarande sitter kvar trots vår vetenskap.

4. Rent i allmänhet: "Kvinnor är mer omhändertagande, snälla kan du göra en kopp kaffe"?
Så killar kan inte vara medmänskliga då? Sorry, är du så icke-medmänsklig och ond får du väl va utan kaffe som straff!

5. På krogen: "Åh schyssta pattar! Synd att hon har skjorta så man inte kan se mer...."
Hon väljer antagligen själv vad hon vill visa. Synd att du inte kom dit i latex-kalsonger så hon får se mer av dina former också.

6. På stan: "Ser du bruden? Man kan nästan se alla privata kroppsdelar, hon är väl villig att göra vad som helst... Jag tänker taffsa för hon ber ju om det?"
Jag tror nog inte brösten och fittan kan prata med dig och säga "ta på mig"! Har hon muntligt uttryckt detta för dig eller?

7. På jobbet: "Hon är väldigt fint klädd, men urrigning? Ser så slampigt ut"
Sticks du i ögonen av hennes kropp så titta någon annan stans. Gör hon ett bra jobb så är det det viktigaste, för det är därför hon är där. Inte för att behaga dig med sina kläder.

8. I chatten: "Du är smart, men nu verkar du bli sur. Din kvinnliga sida tar väl över.."
Du verkar smart, men just nu kommer du med dåliga argument. Tar din manliga sida över?

9. I samhället: "Usch hon sminkar sig inte och rakar inte heller benen/kroppen, fy vad ofräscht!"
Ja, de flesta killar sminkar sig heller inte och rakar typ aldrig kroppen (och har dessutom mer och grövre hårstrån, samt även skägg...) guuuud vad de är äckliga!

10. I affären: "Varför är alla så elaka mot killar? På denna tavla står det 'Killar ska hållas i kort koppel' och denna står det 'Killar kan vara bra att ha... När bilen går sönder". Tjejer vill inte bli nedvärderade, men varför nedvärderas de då killar?"
Du kanske har missat alla pin-up:or som står och visar röven bredvid en snygg mercedes? Eller tavlan där det står "en kvinna bör inte gå mer än två meter från spisen"? Deal with it, kvinnor ger igen efter århundraden av objektifiering. Kanske har killar inte vetat hur det är att bli nedvärderad eftersom de förut inte blivit det på samma sätt? Bästa sättet att lära någon, är att låta denne smaka på sin egen medicin så den således kan relatera.

11. Överallt: "Varför drar alltid alla tjejer oss killar över en kam? Jag skrev ett hej, och hon tror med en gång att jag vill ligga!"
Kanske för att 247 killar innan dig har försökt få henne att ligga med dem. Så rent logiskt bör du ta den diskussionen med de killar som gjort så att du automatiskt blir tavla för misstankar.

12: I ett samtal om nät-dejting: "Asså varför är tjejer fega? Hon vill inte träffa mig på tu man hand, utan vill ha en kompis med sig... Alltså alla killar är inte farliga ju! Detta är jättejobbigt!"
Säkert för att kvinnor fått lära sig sen barnsben att de ska akta sig för killar. Akta dig för fula gubbar, träffa inte en kille du inte känner o.s.v. De lär sig att akta sig för män redan innan de ens börjat fatta skillnaden på man och kvinna. Fast vad är jobbigast? Att va rädd för halva jordens befolkning, eller att du - tyvärr - måste misstänkas som en farlig person rent automatiskt, även fast du inte är det? Ja, det bör du isåfall diskutera med männen, inte kvinnorna.

13. I chatten: "Åh, så du har hög IQ? Det beror väl på att du är queer och hälften man!"
Du, intelligensen sitter inte i testosteronet... Så nej, det beror på att jag är född med en så pass hög hjärnkapacitet, vilket är en biologisk aspekt i hjärnan som ser likadan ut hos manlig och kvinnlig anatomi) och jag tror inte du besitter den, att döma av din kommentar.
Senast jag kollade hade en kvinna världsrekordet i högst IQ, förresten.

Den sista punkten har jag faktiskt fått i en kommentar i en chatt med en snubbe.

Och det eviga tjatet om kvinnor ska få visa brösten offentligt: Bara för att män (och lesbiska) sexualiserar bröst bör det, enligt mig, inte hindra en kvinna från att gå topless om hon är bekvämare med det. BH:ar kan vara jobbiga och på sommaren är det ju varmt. Enligt mig handlar inte free the nipple-frågan om att flasha boobs utan att helt enkelt ha samma rättigheter som män. För de medelålders män med hängpattar (som förmodligen är större än många tonårstjejers...) är det ingen som tänker på. Så det verkar vara en social konstruktion framför allt.

Samma med frågan om lika lön för lika arbeten. Att män tjänar mer än kvinnor. En social konstruktion från medeltiden där man såg kvinnors arbete som mindre värt för att det inte var fysiskt tungt. Samma tankesätt 2015. Fast när blev läkares jobb fysiskt tungt? Eller ingenjörers? eller kontorsjobb? Oftast handlar det ju mer om intellekt i akademiska yrken, och där ser man ju i exemplet ovan att intelligens är helt oberoende av om man har kvinnlig eller manlig anatomi. Så det är kort och gott ett förlegat tänk, samma tänk som när man trodde att Tor slog med hammaren och det blev åska.

Sen vad gör ens ett tyngre jobb mer värt? Vem som helst med någorlunda normalbegåvning kan se att det är vad du levererar som är relevant. Och man bör ha samma ersättning (lön) för det man levererat, oavsett om det är en kvinna, man, transa, queer, bäver eller alien som levererat resultatet... Det är ju bara ren logik, enligt mig! 

Och är inte barnafödsel ett av naturens tyngsta "jobb", om man nu ändå ska snacka tunga prestationer, förresten?

Sammanfattning:
Jag är queer, jag är väldigt maskulin, jag berörs sällan av sexism (i alla fall inte sedan jag kom ut som queer, och det talar ju för sig själv hur jobbigt tjejer ju har det, att det är sån kontrast!). Men jag är medmänsklig och rationell. Jag vill ha samma rättigheter för alla. Det är sunt förnuft.

Vad skulle man kunna göra?
Uppfostra barnen likadant. Ha samma regler, plikter och vägledningar för både flickor och pojkar. Inte uppfostra dem in i en könsroll. Lära dem visa respekt för andras kroppar och olikheter. Köp det ditt barn är intresserade av i leksaksväg, eller ge dem aktiviteter som de själva väljer. De måste inte leka med dockor och baka för att de är flickor, eller leka med bilar om de är pojkar. Det handlar inte om vad DU som förälder tycker att de ska leka med eller göra. Jag tror att könsroller är inlärda nämligen. Och jag tror även att småpojkar har lösare tyglar i sin uppfostran (tydligen är det okej att dra en tjej i håret, för då är ju pojken bara käääär... "boys will be boys" och sånt crap) och därmed blir det som det samhälle vi har.

Så varför blir det sådant rabalder om feminism nu då? För att många män inte är vana vid verklig jämställdhet. För att folk reagerar på riktigt, och det innebär förändring, för alla.

Ja förändring kan vara svårt, särskilt om hälften av befolkningen redan är bekväm.



/Oraklet

Halloween saker köpta!

Jag köper saker till Halloween varje år även om denna högtid inte är en särskilt big deal i Sverige.... Tyvärr. Menmen, jag som älskar skräck, fantasy, myter och legender tänker minsann fira ändå! Även om det innebär att jag får fira själv... Som Dracula! Forever alone...

Nedan är en bild på mina fynd: creepy sminkset, lite spooky candles, udda dörrklocka med dödskalle, samt väldigt naturttrogna vampyrtänder som man fäster med en viss sort lim som går att ta bort med varmt vatten. Jag vet att de är väldigt realistiska, för jag hade samma förra året och såg riktigt awesome ut som vampyr! Så ja, det lär bli en liten photoshoot närmare Halloween, med typ vampyr/goth tema. Hade tänkt ha ett sånt fotoprojekt jättelänge, men inte hittat någon modell. Så jag får helt enkelt ta självporträtt istället....


Är dock fortfarande öppen för ett victorianskt goth och vampyrtema i framtiden att fotografera, om jag skulle hitta någon som vill ställa upp som modell. Man/kvinna/trans/queer spelar ju givetvis ingen roll. Jag vill bara ha en goth-vampyr ;)




/Oraklet


(Obs! Har massor av utkast, så det kommer snart komma en massa inlägg efter varandra här på bloggen... Många tankar hehe)

lördag 17 oktober 2015

En anledning att kunna le?

Jag letar efter gömda ting 
de som bara inte finns 
Men inte hittar man någonting 
I alla fall inte vad jag minns. 

Kanske glömmer jag bort 
Det är något som inte är rätt 
Kanske är jag en helt annan sort 
som gör allt på ett helt annat sätt. 

Kanske går det att förklara 
Kanske går det att se 
att det vi ständigt letar efter kan vara 
en anledning att kunna le?

(c) Tricia. Skriven 29/8-15

Alla texter: www.poeter.se/sneakymasterwriter

måndag 12 oktober 2015

"Koko i roten"

Jag är fullt medveten om att jag skrivit om detta tidigare (på Facebook t.ex) men jag kom över det här väldigt gamla inlägget som jag hittade på min gamla Emocore-blogg. Såååå klockrent!

(Ja jag gillar psyk-skämt...)


/Oraklet

Tråkiga smaklökar?!

Ibland så säger jag så konstiga saker... Det händer oftast när jag glömt att koppla på hjärnan...

Idag kläckte jag ur mig detta citat:

"Du har så tråkiga smaklökar..!"

Fråga fan vad jag menade med det...

söndag 11 oktober 2015

Jag gör samhället en tjänst


Är annars inte den som tar selfies... Men just idag skiner jag i ljuset av mig själv... Eller inte.

Sedan har jag funderat på hur stor okunskapen är kring allt som inte är standard i samhället. De flesta menar egentligen inget illa genom att inte förstå sig på sånt som skiljer sig från normen. Idag förstod jag det. Jag pratade med en person som genuint inte kunde förstå vissa saker, personen t.o.m frågade om inte pansexualitet var något sjukt... Okej jag är inte pansexuell men vi kom in på det ämnet... Anyway, denna person var inte sånhär för att hen var en douche bag, utan snarare för att denne inte kunde relatera till det hela och förstå fenomenet. När jag sen försökte förklara om detta, var det som en aha-upplevelse för personen... Slutsumman: personen fick ny kunskap och tyckte inte längre att fenomenet var något fel eller konstigt, och ändrade således åsikt om detta.

Jag väljer visserligen mina tillfällen, det är inte min skyldighet att utbilda människor om allt från psykiatri till hbtq (som är två heeelt olika saker såklart, men det är dessa två ämnen jag själv är en del i. De är dock inte sammankopplade på något sätt för det), men då och då gör jag samhället en tjänst och verkligen förklarar fakta istället för att bli arg på en person som inte förstår.

Okunskap handlar inte om hat och att förtrycka en minoritet, utan det handlar om just brist på kunskap. Det är inte säkert en person med fördomar förstår.

De som hatar och förtrycker andra är de som oftast har kunskap, men väljer att hata sådant de inte kan relatera till eller som enligt deras egen ideologi är "fel och konstigt".

Jag väljer att förhålla mig lite lagomt casual till detta. Vad samhället tycker är korrekt när det handlar om såväl HBTQ, till hur man ska vara, vad man ska göra, hur man ska leva i allmänhet (sånt som rör även cis-personer dvs heterosexuella kvinnor/män) berör inte mig. Då och då får jag dock mina ljusa stunder och ger det störda samhället en chans att bli mindre störd.

Och btw, från en sak till en annan.. när man tänker efter... Enligt min erfarenhet är det mer accepterat att vara trans female to male (dvs gå från kvinnlig till manlig) än tvärtom. Det beror på att kvinnlighet på något vänster har fått lägre status än manlighet. Emellertid byter en kvinna upp sig om hon är manlig, medan om en man är kvinnlig så blir det mer "konstigt" som om han liksom byter ner sig... Varför det? Kvinnlighet är ju ljusår bättre än manlighet. Det tycker typ alla. I alla fall de jag pratat med, både män och kvinnor, hetereosexuella cis-män också. Jag är inte manlig för att jag väljer det, jag råkar vara född sådan här. Kommer dock alltid tycka att kvinnor alltid kommer vara lite bättre än alla andra, trots att jag själv inte är en (tyvärr hehe). Med underlag för detta kanske det inte är så konstigt att jag dras till kvinnor?

/Oraklet

lördag 10 oktober 2015

Jag må vara psycho, men det har inget med min läggning/könsidentitet att göra...

"Det där med att det skulle vara onormalt eller något sjukt att vara HBTQ (Homo, bi, trans queer)... Well, tillåt mig skratta jävligt högt! Jag har fucking psykossjukdom, så att vara queer är fan den mest friska och normala egenskap jag har..."

Ibland får man faktiskt vara lite sarkastisk. Allt är relativt. Det finns inget sjukt i att vara hbtq, inget konstigt i det. Jämför det med en riktig sjukdom så förstår du vad jag menar.

Ett sarkastiskt inlägg till alla inskränkta personer, som fortfarande jämför hbtq med något som skulle vara sjukligt.

Why being an artist?!


fredag 9 oktober 2015

Min existens

Sen jag kom ut som queer (början av 2015) har jag kunnat se mig själv i spegeln och känna att "det där är Tricia. Det där är JAG!". Jag har sen dess sluppit att känna mig som att jag inte trivs i min egen kropp och sluppit vara osäker på min generella existens över lag.

Jag har aldrig ångrat mitt beslut att komma ut ens för ett ögonblick.

The philosophers whom slept all day long

Jag är en av dem... Jag önskar jag hade klarat någon form av sysselsättning (är ju sjukskriven) så jag slapp sova fram tills nu. Det är inte lätt att vara strukturerad när livet inte har något meningsfullt att vakna upp till.

torsdag 8 oktober 2015

Har börjat blogga här igen

Har börjat blogga här igen! Har flyttat över några av mina gamla inlägg från min Qruiser-blogg samt uppdateringar från min gamla Tumblr. Har även importerat inlägg från alla gamla bloggar jag haft på olika håll (min serieblogg, skrivarblogg etc) och samlat allt här istället. Därav ser det ut som jag varit aktiv innan detta inlägg... Är dock lite fler saker som ska fixas och flyttas över till denna blogg.

I skrivande stund har jag inte skrivit på denna bloggen på ca 2 år. Nu kommer jag försöka sparka igång den igen, och den kommer precis som tidigare att handla om musik, konst, psykiatri och så vidare.

Har fixat en ny header, ändrat alla menyflikar, samt informationen i bloggen.

Hoppas ni gillar't! Kommer blogga som jag gjort tidigare!

/Oraklet.

tisdag 6 oktober 2015

Ibland vill jag bara stjuta mig i huvet.

Det finns en anledning till att jag hatar religion, indier och samhällets generella strukturer. Det är nämligen från dessa tre jag möter mest oförståelse och hat.

Pratade just med en släkting som för tillfället har fått mig att hata både religion, indier och killar över lag.

Stjut mig i huvudet, och du gör en god gärning.